Jag har en inventarielista i huvudet efter drygt ett decennium av SEO-granskningar. På den listan finns en post som kommit högt upp i princip varje gång: de interna länkarnas skick. På de senaste tre årens granskningar har interna länkar varit mer värda att fixa än den externa länkmöjligheten i samma analys. Inte ibland, inte ofta — varje gång. Ändå är det nästan aldrig det första kunden vill prata om. Vi pratar outreach, vi pratar PR, vi pratar digital PR. Sen, i förbifarten, tar jag upp att det sitter ett hundratal orphan pages på sajten som ingen länkar till från något håll, och det blir tyst i rummet.
Anledningen till att det här tilltalar mig så mycket är enkel: interna länkar är den enda delen av länkgrafen du kontrollerar helt själv. Externa länkar kräver att någon annan tycker att ditt innehåll är värt att hänvisa till. Interna länkar kräver att du bestämmer dig för att koppla ihop dina egna sidor på ett genomtänkt sätt. Det ena kan du börja med i eftermiddag. Det andra tar månader av outreach och ett visst mått av tur.
Vad interna länkar faktiskt gör
Sökmotorer hittar sidor genom att följa länkar. Finns det inga interna länkar som pekar till en sida får Google hitta den på annat sätt — via din XML-sitemap, via en extern länk, via ren slump. Sidor utan interna länkar kallas orphan pages, och de presterar dåligt i sök nästan utan undantag.
Men upptäckt är bara första lagret. Interna länkar distribuerar också auktoritet. När startsidan — i regel sajtens starkaste sida — länkar till en kategorisida flödar en del av den styrkan nedåt. När kategorisidan i sin tur länkar till produkter eller artiklar fortsätter flödet. Strukturen på dina interna länkar är din sajtarkitektur ur sökmotorns perspektiv. Det är inte navigeringsmenyn. Det är inte mappstrukturen. Det är de faktiska länkarna i den faktiska HTML-koden.
Interna länkar signalerar dessutom tematiska samband. Fem artiklar om konverteringsoptimering som alla länkar till varandra och till en central pillar page om CRO berättar för Google att sajten har djup inom just det ämnet. Det är det man pratar om när man säger “topical authority” — och mekanismen som bygger det är internlänkning.
Fem mönster som faktiskt fungerar
Kontextuella länkar i brödtexten. De mest värdefulla interna länkarna. En omnämning av ett relaterat ämne i ett stycke, länkad till sidan som täcker just det. De bär tematisk relevans, för omgivande text ger kontext. När ett blogginlägg om sidhastighet nämner “vår tekniska SEO-granskning” och länkar till tjänstesidan bär länken faktiskt mening — för både läsaren och sökmotorn.
Hierarkiska navigationslänkar. Huvudnavigering, kategoristruktur, breadcrumbs. Skelettet i arkitekturen. En välstrukturerad hierarki innebär att varje sida är nåbar inom tre-fyra klick från startsidan. Sidor som ligger sex klick ner crawlas mer sällan och ackumulerar mindre auktoritet — oavsett hur välskrivna de är.
Relaterat innehåll-block. “Relaterade artiklar” eller “du kanske också gillar” längst ner i inlägg. Mindre kraftfulla än kontextuella länkar, men användbara för att hålla besökaren i rörelse genom sajten och säkerställa att relaterade sidor är länkade. Nyckeln är att innehållet faktiskt är relaterat. Algoritmiska “related posts”-widgets som drar in slumpmässiga inlägg är brus, inte signal.
Hub-and-spoke-kluster. En bred pillar page om ett ämne. Flera detaljerade sidor om underämnen, alla länkade till varandra. Spokes länkar tillbaka till hubben. Hubben länkar ut till varje spoke. Det här är det mönster som tydligast kommunicerar tematiskt djup till Google, och det fungerar lika bra för innehållssajter som för e-handel (där “hubben” är en kategorisida och “spokes” är produkter eller underkategorier).
Breadcrumbs. Enkla, underskattade och tekniskt rena. De ger varje sida en explicit position i hierarkin och en crawlbar väg tillbaka upp. Gör du inget annat av det här — implementera breadcrumbs med structured data. Det är en engångsinsats med permanent nytta.
Så går granskningen till
Starta med en fullständig crawl av sajten. Vilken crawler som helst som kartlägger interna länkar duger — det viktiga är att få en komplett bild av vad som länkar till vad. Sen går jag igenom det här, i den här ordningen:
Orphan pages. Sidor som finns men som inte länkas till från någonstans på sajten. Om de inte heller ligger i sitemapen är de i praktiken osynliga för Google. Varje sida som spelar roll ska ha minst en kontextuell intern länk från en relevant sida.
Grunt länkdjup. Sidor som tekniskt sett är nåbara, men bara via sex-sju klick. Är sidan viktig? Flytta upp den. Länka till den från en hub på högre nivå eller från det mest trafikerade innehållet.
Trasiga interna länkar. Länkar som går till 404 eller som kedjar sig genom flera redirects. Varje sådan länk är ett läckage i arkitekturen. Uppdatera länken till att peka direkt på den kanoniska destinationen — inte via en redirect.
Ankartextkvalitet. Anchor text på interna länkar ska beskriva destinationssidan. “Klicka här” och “läs mer” är bortslösade möjligheter. Här får man faktiskt använda sina målsökord som ankartext — det är inte manipulativt på samma sätt som externt. Var beskrivande.
Fördelningsbalansen. Vissa sajter har en handfull sidor med hundratals länkar in, och stora sektioner med nästan inga. Titta på spridningen. Sidor du vill ranka för ska ha proportionellt fler interna länkar som pekar mot dem.
Vanliga misstag
Footer-stoppning. Att pressa in femtio sökordsrika länkar i footern och kalla det internlänkning. Det var en taktik runt 2010. Den devalverades för flera år sedan. Footer- och sidebar-länkar bär minimalt värde, just därför att de ligger site-wide som default — det finns ingen redaktionell signal i en länk som dyker upp på varenda sida.
Korslänkning av orelaterat innehåll. Att länka från en bloggpost om företagskultur till prissidan för att prissidan ska ranka bättre. Gör länken ingen logisk mening i sitt sammanhang hjälper den inte. Relevans spelar roll.
Glömma äldre innehåll vid nyproduktion. Du publicerar en ny artikel som är din bästa text om ett specifikt ämne — men du går aldrig tillbaka till äldre inlägg som nämner samma ämne för att peka mot det nya. Internlänkning är inte ett engångsprojekt. Det är en redaktionell vana.
Var man börjar
Har sajten aldrig genomgått en internlänksgranskning, börja med orphans och trasiga länkar. Där finns den värsta skadan. Gå sedan vidare till hub-and-spoke för dina viktigaste ämnen. Bygg sist av allt in vanan att lägga till kontextuella interna länkar varje gång ni publicerar nytt.
Själva granskningen tar några timmar för de flesta sajter. Fixarna tar en dag eller två. Effekten visar sig inom veckor — Google crawlar ändå sajten, du gör det bara enklare för crawlern att förstå vad den tittar på.
Har du nyligen kört en internlänksgranskning på en sajt av någorlunda storlek? Jag är nyfiken på om orphan page-problemet är lika universellt som min kundverksamhet antyder — eller om jag helt enkelt bara får in de sajter där problemet är som värst, och då överskattar hur vanligt det är i övrigt.