Den kallar sig den tredje statsmakten, väktaren som ska granska de två andra åt dig och hålla makten i örat när ingen annan gör det. Den har blivit tvärtom: en egen makt som ingen i sin tur granskar, en av de långsammaste förgiftningarna av det här landet, och den pågår i fullt dagsljus medan du tvingas betala för en del av den.
De kommer att vifta med förtroendesiffrorna. Public service har högst förtroende av alla svenska medier, 65 procent för Sveriges Radio och 62 för SVT, och en majoritet upplever bevakningen som opartisk. Det stämmer, och det är inte det lugnande besked de tror att det är. Högt förtroende för en makt som ingen granskar är inget friskhetstecken, det är själva problemet, för det betyder bara att ramen fungerar. Och titta på sprickan de helst inte dröjer vid: bland Sverigedemokraternas väljare ligger förtroendet på 25 till 27 procent. En fjärdedel av landet vet redan att den gemensamma radion och televisionen inte är till för dem. Jag är en av dem, det skrev jag om redan i andra delen: ett public service jag tvingas betala för, som visar upp ett Sverige jag inte känner igen och får mig att undra om det är mig det är fel på. Och redaktionernas svar, att vi helt enkelt har fel, är hela högmodet i en enda mening.
För det är inte lögnen du ska leta efter. De ljuger sällan rakt ut, det behöver de inte, och när det väl blir faktafel finns en granskningsnämnd som kan fälla dem i efterhand. Men en nämnd fångar lögnen, den fångar aldrig ramen, och det är i ramen makten sitter. Vilken nyhet som får leda och vilken som begravs, vem som får sitta lugn som neutral expert och vem som slängs in som upprörd kritiker, vilken åsikt som målas som det förnuftiga mittfältet och vilken som knuffas ut mot kanten, och framför allt vilken historia som helt enkelt aldrig blir av. Ingen nämnd i världen fäller en redaktion för det den valde att tiga om, det syns inte i någon statistik, och ändå är det just tystnaden som formar mer av din bild av verkligheten än någon enskild nyhet någonsin gör. Mot en tystnad kan ingen överklaga.
Fråga dig då vilka som håller i pennan. Senast någon på allvar mätte var de svenska journalisterna står, i en stor studie 2011, stod kåren klart till vänster om det folk den ska informera, och det största partiet bland journalisterna var Miljöpartiet med drygt fyra av tio, ett parti som forskaren bakom studien beskrev som att det låg i en fredad zon, mindre granskat än alla andra. Den mätningen har i dag femton år på nacken, och när yngre forskare ville göra om den stoppades den enligt dem av Journalistförbundet. En kår som var trygg i sin egen opartiskhet skulle inte vara rädd för en spegel. Att den är det säger dig precis vad den räknar med att få se.
Och inbilla dig inte att den privata pressen är en frisk marknad av många röster som väger upp det. Den svenska tidningsmarknaden pressas ihop i allt färre händer, överlägset störst är familjen Bonnier, vars svenska tidningsrörelse rymmer Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri och en lång rad lokaltidningar, och tillsammans med Gota Media är Bonnier den största aktören på hela tidningsmarknaden. Vare sig du läser den skattefinansierade halvan eller den privata är det alltså samma lilla, tämligen likasinnade krets som ritar kartan du sedan tror är verkligheten.
Sedan har vi pengarna, för de förklarar tonläget. Ungefär tre fjärdedelar av allt som satsas på digital annonsering i Sverige lämnar numera landet och hamnar hos Google och Meta, en andel som på tio år vuxit från ungefär en tredjedel, det är storleksordningen tjugofem miljarder kronor om året som dräneras ur systemet. Det som blir kvar till de svenska redaktionerna krymper, och en redaktion som slåss om varje klick för att överleva slutar informera dig lugnt och börjar jaga dig, med rubriken som triggar och konflikten som håller dig kvar. Upprördheten är ingen biverkning. Den är affärsmodellen.
Lägg ihop det, utan att runda av. En självutnämnd väktare av demokratin, som vi själva betalar omkring tio miljarder om året för, oavsett om vi ser en enda minut, vars ram sätts av en kår som inte speglar folket och av en handfull ägare, som ingen i sin tur granskar, och vars kommersiella hälft lever på att hålla dig upprörd. Det är inte en vakthund vid maktens grind. Det är en egen makt. Och en makt som i det tysta avgör vad ett helt folk tror är verkligt, samtidigt som den, när det kommer till kritan, inte står till svars inför någon, är precis vad ordet gift betyder när man använder det om en demokrati. Den dödar inte med ett slag, den bryter ner långsamt, en utelämnad historia och en fredad zon i taget.
Jag vill inte att staten lägger koppel på pressen. Den kuren är förstås alltid värre än sjukdomen, en fri press är en av de saker som skiljer oss från diktaturerna, och det här handlar inte om att tysta någon. Det handlar om att du slutar lita blint på dem. Fria att säga vad de vill - men din blinda tro har de inte förtjänat.
Så vad ber jag dig om? Ingenting mildare än att du tittar med öppna ögon. Ta del av allt, men behandla varje ram som det val någon annan gjorde åt dig: vad de visade, vad de begravde, vem som fick vara lugn expert och vem som fick försvara sig. Rita mitten själv, i stället för att svälja den som redan är utritad åt dig. Särskilt eftersom du, när det gäller public service, redan har betalat för nöjet att bli hanterad.
Tycker du att jag har fel? Säg det, gärna högt. Nu är det din tur.
Dela om du känner igen dig.
— Sjunde delen i serien jag skriver fram till valet. Tänk själv. Det är det enda de fruktar.
Källor
- Medieakademins Förtroendebarometer 2026 (Verian): SR 65 %, SVT 62 % förtroende (högst av alla medier); bland Sverigedemokraternas sympatisörer 25–27 %; en majoritet upplever nyhetsbevakningen som opartisk.
- JMG/Göteborgs universitet, Kent Asp, “Journalist 2011”: journalistkåren klart till vänster om väljarna; största partiet bland journalisterna var Miljöpartiet (drygt 40 %), beskrivet som i en “fredad zon”; ingen jämförbar uppföljning på ~15 år (förnyad undersökning stoppad enligt forskare av Journalistförbundet).
- Public service-avgiften (Skatteverket): 1 % av inkomsten upp till ett tak (omkring 1 300 kr), tas ut via skatten, finansierar SVT, SR och UR. Mediemyndigheten (2024): rörelsens intäkter 9,1 miljarder kr 2022 (avgiftsmedel 8,77 mdkr), avrundat “omkring tio miljarder” för innevarande år.
- Mediemyndigheten, “Ägande- och branschstruktur på den svenska mediemarknaden” (2024): påtaglig ägarkoncentration på dagspressmarknaden, allt färre ägare, Bonnier överlägset störst; Bonnier och Gota Media tillsammans den största aktören på tidningsmarknaden.
- Mediemyndigheten (2024) / Nordicom: cirka 73 % av de digitala reklaminvesteringarna i Sverige gick 2022 till utomnordiska aktörer (främst Google och Meta), upp från ~34 % tio år tidigare, storleksordningen 25 miljarder kronor.
- Granskningsnämnden för radio och tv prövar sänt innehåll mot opartiskhet och sändningstillstånd i efterhand, inte redaktionella val att inte sända.